publicerad: 2015
förnuftighet
för·nuft·ig·het
substantiv
~en ~er förnuftig
Singular | |
---|---|
en förnuftighet | obestämd form |
en förnuftighets | obestämd form genitiv |
förnuftigheten | bestämd form |
förnuftighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förnuftigheter | obestämd form |
förnuftigheters | obestämd form genitiv |
förnuftigheterna | bestämd form |
förnuftigheternas | bestämd form genitiv |