publicerad: 2015
förtecken
för|tecken
[fö`r‑]
substantiv
‑tecknet; pl. ~, best. pl. ‑tecknen • framför not; till tecken 2
Singular | |
---|---|
ett förtecken | obestämd form |
ett förteckens | obestämd form genitiv |
förtecknet | bestämd form |
förtecknets | bestämd form genitiv |
Plural | |
förtecken | obestämd form |
förteckens | obestämd form genitiv |
förtecknen | bestämd form |
förtecknens | bestämd form genitiv |