publicerad: 2015
förtreta
för·treta
verb
~de ~t • orsaka förtret hos, irritera: de var förtretade över bullret
Finita former | |
---|---|
förtretar | presens aktiv |
förtretas | presens passiv |
förtretade | preteritum aktiv |
förtretades | preteritum passiv |
förtreta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förtreta | infinitiv aktiv |
att förtretas | infinitiv passiv |
har/hade förtretat | supinum aktiv |
har/hade förtretats | supinum passiv |
Presens particip | |
förtretande | |
Perfekt particip | |
en förtretad + substantiv | |
ett förtretat + substantiv | |
den/det/de förtretade + substantiv |