publicerad: 2015
förunderlighet
för·under·lig·het
substantiv
~en ~er förunderlig
Singular | |
---|---|
en förunderlighet | obestämd form |
en förunderlighets | obestämd form genitiv |
förunderligheten | bestämd form |
förunderlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förunderligheter | obestämd form |
förunderligheters | obestämd form genitiv |
förunderligheterna | bestämd form |
förunderligheternas | bestämd form genitiv |