publicerad: 2015
fakir
fak·ir
[faki´r]
substantiv
~en ~er • indisk självplågare el. trollkonstnär; urspr. dervisch
Singular | |
---|---|
en fakir | obestämd form |
en fakirs | obestämd form genitiv |
fakiren | bestämd form |
fakirens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fakirer | obestämd form |
fakirers | obestämd form genitiv |
fakirerna | bestämd form |
fakirernas | bestämd form genitiv |