fläkafläka
verb
fläkte fläkt • klyva el. slita upp och vika ut; spärra ut| Finita former |
|---|
| fläker | presens aktiv |
| fläks (fläkes) | presens passiv |
| fläkte | preteritum aktiv |
| fläktes | preteritum passiv |
| fläk | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att fläka | infinitiv aktiv |
| att fläkas | infinitiv passiv |
| har/hade fläkt | supinum aktiv |
| har/hade fläkts | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| fläkande |
| Perfekt particip |
|---|
| en fläkt + substantiv |
| ett fläkt + substantiv |
| den/det/de fläkta + substantiv |
fläka sig
• tänja ut kroppen| Ordform(er) |
|---|
| fläka sig | |
fläka ut
• vika ut| Infinita former |
|---|
| att fläka ut | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| utfläkande |
| Perfekt particip |
|---|
| en utfläkt + substantiv |
| ett utfläkt + substantiv |
| den/det/de utfläkta + substantiv |
