publicerad: 2015
flamma
1flamma
substantiv
~n flammor 1 eldstunga2 ngns flamma ngns käresta – De flesta sammansättn. med flam- hör till 1flamma 1.
Singular | |
---|---|
en flamma | obestämd form |
en flammas | obestämd form genitiv |
flamman | bestämd form |
flammans | bestämd form genitiv |
Plural | |
flammor | obestämd form |
flammors | obestämd form genitiv |
flammorna | bestämd form |
flammornas | bestämd form genitiv |
2flamma
verb
~de ~t • brinna med flammor
Finita former | |
---|---|
flammar | presens aktiv |
flammade | preteritum aktiv |
flamma | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att flamma | infinitiv aktiv |
har/hade flammat | supinum aktiv |
Presens particip | |
flammande |
flamma upp
• brinna kraftigare; bryta ut på nytt: striderna flammade upp igen