publicerad: 2015
formalitet
form·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • formsak; detalj i föreskrivet tillvägagångssätt
Singular | |
---|---|
en formalitet | obestämd form |
en formalitets | obestämd form genitiv |
formaliteten | bestämd form |
formalitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
formaliteter | obestämd form |
formaliteters | obestämd form genitiv |
formaliteterna | bestämd form |
formaliteternas | bestämd form genitiv |