publicerad: 2015
funktion
funkt·ion
substantiv
~en ~er 1 fungerande; verksamhet; uppgift, åliggande2 en matematisk funktion – Nästan alla sammansättn. med funktions- hör till funktion 1.
Singular | |
---|---|
en funktion | obestämd form |
en funktions | obestämd form genitiv |
funktionen | bestämd form |
funktionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
funktioner | obestämd form |
funktioners | obestämd form genitiv |
funktionerna | bestämd form |
funktionernas | bestämd form genitiv |