publicerad: 2015
gårding
gård·ing
substantiv
~en ~ar • tåg i råsegel för bärgning av seglet
Singular | |
---|---|
en gårding | obestämd form |
en gårdings | obestämd form genitiv |
gårdingen | bestämd form |
gårdingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gårdingar | obestämd form |
gårdingars | obestämd form genitiv |
gårdingarna | bestämd form |
gårdingarnas | bestämd form genitiv |