publicerad: 2015
gömma
1gömma
verb
gömde, gömt, gömd n. gömt, pres. gömmer, imper. göm • dölja, göra osynlig
Finita former | |
---|---|
gömmer | presens aktiv |
göms (gömmes) | presens passiv |
gömde | preteritum aktiv |
gömdes | preteritum passiv |
göm | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att gömma | infinitiv aktiv |
att gömmas | infinitiv passiv |
har/hade gömt | supinum aktiv |
har/hade gömts | supinum passiv |
Presens particip | |
gömmande | |
Perfekt particip | |
en gömd + substantiv | |
ett gömt + substantiv | |
den/det/de gömda + substantiv | |
den gömde + maskulint substantiv |
2gömma
substantiv
~n gömmor • undangömt ställe
Singular | |
---|---|
en gömma | obestämd form |
en gömmas | obestämd form genitiv |
gömman | bestämd form |
gömmans | bestämd form genitiv |
Plural | |
gömmor | obestämd form |
gömmors | obestämd form genitiv |
gömmorna | bestämd form |
gömmornas | bestämd form genitiv |