publicerad: 2015
gel
gel
substantiv
~et el. ~en; pl. ~ el. ~er • en elastisk halvfast massa t.ex. rakgel
Singular | |
---|---|
ett gel (en gel) | obestämd form |
ett gels (en gels) | obestämd form genitiv |
gelet (gelen) | bestämd form |
gelets (gelens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
gel (geler) | obestämd form |
gels (gelers) | obestämd form genitiv |
gelen (gelerna) | bestämd form |
gelens (gelernas) | bestämd form genitiv |