publicerad: 2015
germanium
germ·ani·um
[‑a´ni‑]
substantiv
~et el. germaniet el. ~ • en metall
Singular | |
---|---|
ett germanium | obestämd form |
ett germaniums | obestämd form genitiv |
germaniumet (germaniet, germanium) | bestämd form |
germaniumets (germaniets, germaniums) | bestämd form genitiv |