publicerad: 2015
gravskändning
grav|skänd·ning
substantiv
~en ~ar 1grav skändning 1
| Singular | |
|---|---|
| en gravskändning | obestämd form |
| en gravskändnings | obestämd form genitiv |
| gravskändningen | bestämd form |
| gravskändningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| gravskändningar | obestämd form |
| gravskändningars | obestämd form genitiv |
| gravskändningarna | bestämd form |
| gravskändningarnas | bestämd form genitiv |


