publicerad: 2015
grubba
grubba
substantiv
~n grubbor • ⟨prov.⟩ grop, sänka
Singular | |
---|---|
en grubba | obestämd form |
en grubbas | obestämd form genitiv |
grubban | bestämd form |
grubbans | bestämd form genitiv |
Plural | |
grubbor | obestämd form |
grubbors | obestämd form genitiv |
grubborna | bestämd form |
grubbornas | bestämd form genitiv |