publicerad: 2015
gud
gud
substantiv
~en ~ar • ofta med versal; högsta väsen i olika religioner: Guds namn; Gudi behaglig ⟨åld.⟩ behaglig för Gud – I sammansättn. gud-, guda-, guds-.
Singular | |
---|---|
en gud | obestämd form |
en guds | obestämd form genitiv |
guden | bestämd form |
gudens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gudar | obestämd form |
gudars | obestämd form genitiv |
gudarna | bestämd form |
gudarnas | bestämd form genitiv |
Övrig(a) form(er) | |
Gudi | i vissa uttryck |