publicerad: 2015
guding
gud·ing
substantiv
~en ~ar • ejderhanne
Singular | |
---|---|
en guding | obestämd form |
en gudings | obestämd form genitiv |
gudingen | bestämd form |
gudingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gudingar | obestämd form |
gudingars | obestämd form genitiv |
gudingarna | bestämd form |
gudingarnas | bestämd form genitiv |