publicerad: 2015
härbärgering
här|bärg·er·ing
substantiv
~en ~ar härbärgera
Singular | |
---|---|
en härbärgering | obestämd form |
en härbärgerings | obestämd form genitiv |
härbärgeringen | bestämd form |
härbärgeringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
härbärgeringar | obestämd form |
härbärgeringars | obestämd form genitiv |
härbärgeringarna | bestämd form |
härbärgeringarnas | bestämd form genitiv |