publicerad: 2015
holka
holka
verb
~de ~t • göra ihålig, gröpa ur
Finita former | |
---|---|
holkar | presens aktiv |
holkas | presens passiv |
holkade | preteritum aktiv |
holkades | preteritum passiv |
holka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att holka | infinitiv aktiv |
att holkas | infinitiv passiv |
har/hade holkat | supinum aktiv |
har/hade holkats | supinum passiv |
Presens particip | |
holkande | |
Perfekt particip | |
en holkad + substantiv | |
ett holkat + substantiv | |
den/det/de holkade + substantiv |
holka ur
• göra ihålig, gröpa ur; äv. bildl.: holka ur el. urholka ngtInfinita former att holka ur infinitiv aktiv Presens particip urholkande Perfekt particip en urholkad + substantiv ett urholkat + substantiv den/det/de urholkade + substantiv