publicerad: 2015
hopvikning
hop|vik·ning
substantiv
~en ~ar 2vika 1
Singular | |
---|---|
en hopvikning | obestämd form |
en hopviknings | obestämd form genitiv |
hopvikningen | bestämd form |
hopvikningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hopvikningar | obestämd form |
hopvikningars | obestämd form genitiv |
hopvikningarna | bestämd form |
hopvikningarnas | bestämd form genitiv |