publicerad: 2015
horrör
horr·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • ryslighet
Singular | |
---|---|
en horrör | obestämd form |
en horrörs | obestämd form genitiv |
horrören | bestämd form |
horrörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
horrörer | obestämd form |
horrörers | obestämd form genitiv |
horrörerna | bestämd form |
horrörernas | bestämd form genitiv |