publicerad: 2015
hundhuvud
hund|huvud
substantiv
~et; pl. ~en, best. pl. ~ena • bära hundhuvudet för ngt bära skulden för ngt
Singular | |
---|---|
ett hundhuvud | obestämd form |
ett hundhuvuds | obestämd form genitiv |
hundhuvudet | bestämd form |
hundhuvudets | bestämd form genitiv |
Plural | |
hundhuvuden | obestämd form |
hundhuvudens | obestämd form genitiv |
hundhuvudena | bestämd form |
hundhuvudenas | bestämd form genitiv |