publicerad: 2015
inducera
in·duc·era
verb
~de ~t 1 härleda en allmän lag från enskilda fall2 ⟨fys.⟩ framkalla elström el. magnetism – Jfr induktion.
Finita former | |
---|---|
inducerar | presens aktiv |
induceras | presens passiv |
inducerade | preteritum aktiv |
inducerades | preteritum passiv |
inducera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att inducera | infinitiv aktiv |
att induceras | infinitiv passiv |
har/hade inducerat | supinum aktiv |
har/hade inducerats | supinum passiv |
Presens particip | |
inducerande | |
Perfekt particip | |
en inducerad + substantiv | |
ett inducerat + substantiv | |
den/det/de inducerade + substantiv |