publicerad: 2015
inmutare
in|mut·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑mutarna inmuta
Singular | |
---|---|
en inmutare | obestämd form |
en inmutares | obestämd form genitiv |
inmutaren | bestämd form |
inmutarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inmutare | obestämd form |
inmutares | obestämd form genitiv |
inmutarna | bestämd form |
inmutarnas | bestämd form genitiv |