publicerad: 2015
jämvikt
jäm|vikt
substantiv
~en ~er • läge där olika krafter tar ut varandra
Singular | |
---|---|
en jämvikt | obestämd form |
en jämvikts | obestämd form genitiv |
jämvikten | bestämd form |
jämviktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
jämvikter | obestämd form |
jämvikters | obestämd form genitiv |
jämvikterna | bestämd form |
jämvikternas | bestämd form genitiv |