publicerad: 2015
järn
järn
substantiv
~et; pl. ~ 1 anordning av en metall2 ⟨vard.⟩ ett glas sprit: ta sig ett järn – Alla sammansättn. med järn- hör till järn 1.
Singular | |
---|---|
ett järn | obestämd form |
ett järns | obestämd form genitiv |
järnet | bestämd form |
järnets | bestämd form genitiv |
Plural | |
järn | obestämd form |
järns | obestämd form genitiv |
järnen | bestämd form |
järnens | bestämd form genitiv |