publicerad: 2015
junior
1juni·or
[‑å´r]
substantiv
~en ~er • inte fullvuxen medlem av idrottsklubb; mots. 1senior 1 – Alla sammansättn. med junior- hör till 1junior.
Singular | |
---|---|
en junior | obestämd form |
en juniors | obestämd form genitiv |
junioren | bestämd form |
juniorens | bestämd form genitiv |
Plural | |
juniorer | obestämd form |
juniorers | obestämd form genitiv |
juniorerna | bestämd form |
juniorernas | bestämd form genitiv |
3juni·or
[‑å´r]
adjektiv
~t ~a • yngre och mindre erfaren: juniora medarbetare
Positiv | |
---|---|
en junior + substantiv | |
ett juniort + substantiv | |
den/det/de juniora + substantiv | |
den juniore + maskulint substantiv |