publicerad: 2015
körkarl
kör|karl
substantiv
~en ~ar • ⟨åld.⟩ kusk e.d.
Singular | |
---|---|
en körkarl | obestämd form |
en körkarls | obestämd form genitiv |
körkarlen | bestämd form |
körkarlens | bestämd form genitiv |
Plural | |
körkarlar | obestämd form |
körkarlars | obestämd form genitiv |
körkarlarna | bestämd form |
körkarlarnas | bestämd form genitiv |