publicerad: 2015
köra
1köra
[kö`ra]
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ sjunga i bakgrundskör till solist
Finita former | |
---|---|
körar | presens aktiv |
köras | presens passiv |
körade | preteritum aktiv |
körades | preteritum passiv |
köra | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att köra | infinitiv aktiv |
att köras | infinitiv passiv |
har/hade körat | supinum aktiv |
har/hade körats | supinum passiv |
Presens particip | |
körande |
2köra
[çö`ra]
verb
körde, kört, pres. kör 1 köra bil; köra ett nytt program2 bli underkänd: köra i tentamen3 köra med ngn låta ngn arbeta hårt – De flesta sammansättn. med kör- hör till 2köra 1.
Finita former | |
---|---|
kör | presens aktiv |
körs (köres) | presens passiv |
körde | preteritum aktiv |
kördes | preteritum passiv |
kör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att köra | infinitiv aktiv |
att köras | infinitiv passiv |
har/hade kört | supinum aktiv |
har/hade körts | supinum passiv |
Presens particip | |
körande | |
Perfekt particip | |
en körd + substantiv | |
ett kört + substantiv | |
den/det/de körda + substantiv |
köra fast
• inte komma vidareInfinita former att köra fast infinitiv aktiv Presens particip fastkörande Perfekt particip en fastkörd + substantiv ett fastkört + substantiv den/det/de fastkörda + substantiv
köra om
• köra förbi framförvarande fordon
köra på
1 orsaka kollision med2 ⟨vard.⟩ arbeta vidare
köra till
• i imperativ; kör till! jag accepterar!Infinita former att köra till infinitiv aktiv Presens particip tillkörande Perfekt particip en tillkörd + substantiv ett tillkört + substantiv den/det/de tillkörda + substantiv
köra upp
1 genomgå körkortsprov2 lura
köra ut
• tvinga att lämna lokalen