publicerad: 2015
kapprum
kapp|rum
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • till kappa 1 1rum 1
Singular | |
---|---|
ett kapprum | obestämd form |
ett kapprums | obestämd form genitiv |
kapprummet | bestämd form |
kapprummets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kapprum | obestämd form |
kapprums | obestämd form genitiv |
kapprummen | bestämd form |
kapprummens | bestämd form genitiv |