publicerad: 2015
karikatyr
kar·ik·at·yr
[‑y´r]
substantiv
~en ~er • vrångbild, förlöjligande bild; karikeringskonst
Singular | |
---|---|
en karikatyr | obestämd form |
en karikatyrs | obestämd form genitiv |
karikatyren | bestämd form |
karikatyrens | bestämd form genitiv |
Plural | |
karikatyrer | obestämd form |
karikatyrers | obestämd form genitiv |
karikatyrerna | bestämd form |
karikatyrernas | bestämd form genitiv |