publicerad: 2015
klä
klä
el. åld. kläda
verb
klär el. åld. kläder, klädde, klätt, klädd n. klätt 1 förse med kläder el. klädsel el. panel e.d.: klä barnen; klä soffan2 passa från estetisk synpunkt: han klär i blått; den nya klänningen klär henne
Finita former | |
---|---|
klär (kläder) | presens aktiv |
kläs (klädes, kläds) | presens passiv |
klädde | preteritum aktiv |
kläddes | preteritum passiv |
klä (kläd) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att klä (kläda) | infinitiv aktiv |
att kläs (klädas) | infinitiv passiv |
har/hade klätt | supinum aktiv |
har/hade klätts | supinum passiv |
Presens particip | |
klädande | |
Perfekt particip | |
en klädd + substantiv | |
ett klätt + substantiv | |
den/det/de klädda + substantiv | |
den klädde + maskulint substantiv |
klä av
• ta av kläderna på; bildl. utklassa, förnedraInfinita former att klä av infinitiv aktiv
klä om
• byta kläder; förse med ny klädselInfinita former att klä om infinitiv aktiv
klä på
• klä ngnInfinita former att klä på infinitiv aktiv
klä sig
• ta på sig kläderOrdform(er) klä sig
klä ut
• ta på ovanliga kläder, förkläInfinita former att klä ut infinitiv aktiv