publicerad: 2015
klaffa
klaffa
verb
~de ~t 1 ⟨vard.⟩ fungera2 glappa; stå öppen, gapa
Finita former | |
---|---|
klaffar | presens aktiv |
klaffas | presens passiv |
klaffade | preteritum aktiv |
klaffades | preteritum passiv |
klaffa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att klaffa | infinitiv aktiv |
att klaffas | infinitiv passiv |
har/hade klaffat | supinum aktiv |
har/hade klaffats | supinum passiv |
Presens particip | |
klaffande |