publicerad: 2015
klubb
klubb
substantiv
~en ~ar 1 sammanslutning, förening2 mest i sms.; nöjeslokal – De flesta sammansättn. med klubb- hör till klubb 1.
Singular | |
---|---|
en klubb | obestämd form |
en klubbs | obestämd form genitiv |
klubben | bestämd form |
klubbens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klubbar | obestämd form |
klubbars | obestämd form genitiv |
klubbarna | bestämd form |
klubbarnas | bestämd form genitiv |