publicerad: 2015
komplett
kom·plett
[‑plet´]
adjektiv; n. ~, ~a • fullständig; fullkomlig
Positiv | |
---|---|
en komplett + substantiv | |
ett komplett + substantiv | |
den/det/de kompletta + substantiv | |
den komplette + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de komplettare + substantiv | |
Superlativ | |
är komplettast | |
den/det/de komplettaste + substantiv |