publicerad: 2015
koncept
1kon·cept
[‑sep´t]
substantiv
~et; pl. ~ el. i vissa uttryck ~er • utkast; tappa koncepterna förlora fattningen, komma av sig – Sms. med koncept- kan ofta tänkas höra både till 1koncept och 2koncept.
Singular | |
---|---|
ett koncept | obestämd form |
ett koncepts | obestämd form genitiv |
konceptet | bestämd form |
konceptets | bestämd form genitiv |
Plural | |
koncept (koncepter) | obestämd form |
koncepts (koncepters) | obestämd form genitiv |
koncepten (koncepterna) | bestämd form |
konceptens (koncepternas) | bestämd form genitiv |
2kon·cept
[‑sep´t]
substantiv
~et; pl. ~ • idé, begrepp: ett koncept för en ny produkt
Singular | |
---|---|
ett koncept | obestämd form |
ett koncepts | obestämd form genitiv |
konceptet | bestämd form |
konceptets | bestämd form genitiv |
Plural | |
koncept | obestämd form |
koncepts | obestämd form genitiv |
koncepten | bestämd form |
konceptens | bestämd form genitiv |