publicerad: 2015
krypa
krypa
verb
kröp, krupit, pres. kryper • förflytta sig med en stor del av kroppen längs underlaget; bildl. visa underdånighet: krypa för överheten
Finita former | |
---|---|
kryper | presens aktiv |
kryps (krypes) | presens passiv |
kröp | preteritum aktiv |
kröps | preteritum passiv |
kryp | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att krypa | infinitiv aktiv |
att krypas | infinitiv passiv |
har/hade krupit | supinum aktiv |
har/hade krupits | supinum passiv |
Presens particip | |
krypande |
krypa ihop
• göra sig så liten som möjligtInfinita former att krypa ihop infinitiv aktiv Presens particip ihopkrypande