publicerad: 2015
kult
1kult
substantiv
~en ~er • dyrkan av högre väsen el. idol – Alla sammansättn. med kult- hör till 1kult (vanl. med innebörd av idoldyrkan).
Singular | |
---|---|
en kult | obestämd form |
en kults | obestämd form genitiv |
kulten | bestämd form |
kultens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kulter | obestämd form |
kulters | obestämd form genitiv |
kulterna | bestämd form |
kulternas | bestämd form genitiv |
2kult
substantiv
~en ~ar 1 ⟨prov.⟩ handtag för vridning av roder, rorkult2 ⟨prov.⟩ kulting
Singular | |
---|---|
en kult | obestämd form |
en kults | obestämd form genitiv |
kulten | bestämd form |
kultens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kultar | obestämd form |
kultars | obestämd form genitiv |
kultarna | bestämd form |
kultarnas | bestämd form genitiv |