publicerad: 2015
kummel
1kummel
[kum´el]
substantiv
kumlet; pl. ~, best. pl. kumlen 1 hög av stenar; gravröse2 fast sjömärke av sten
Singular | |
---|---|
ett kummel | obestämd form |
ett kummels | obestämd form genitiv |
kumlet | bestämd form |
kumlets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kummel | obestämd form |
kummels | obestämd form genitiv |
kumlen | bestämd form |
kumlens | bestämd form genitiv |
2kummel
[kum´el]
substantiv
~n kumlar • en fisk
Singular | |
---|---|
en kummel | obestämd form |
en kummels | obestämd form genitiv |
kummeln | bestämd form |
kummelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kumlar | obestämd form |
kumlars | obestämd form genitiv |
kumlarna | bestämd form |
kumlarnas | bestämd form genitiv |