publicerad: 2015
kvanting
kvant·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨åld.⟩ pojke, yngling
Singular | |
---|---|
en kvanting | obestämd form |
en kvantings | obestämd form genitiv |
kvantingen | bestämd form |
kvantingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kvantingar | obestämd form |
kvantingars | obestämd form genitiv |
kvantingarna | bestämd form |
kvantingarnas | bestämd form genitiv |