publicerad: 2015
läntagare
län|tag·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑tagarna • i äldre tid: mottagare el. innehavare av förläning; till län 2
Singular | |
---|---|
en läntagare | obestämd form |
en läntagares | obestämd form genitiv |
läntagaren | bestämd form |
läntagarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
läntagare | obestämd form |
läntagares | obestämd form genitiv |
läntagarna | bestämd form |
läntagarnas | bestämd form genitiv |