publicerad: 2015
logera
log·era
[lo∫e´ra]
verb
~de ~t • bo tillfälligt; hysa in, härbärgera
Finita former | |
---|---|
logerar | presens aktiv |
logeras | presens passiv |
logerade | preteritum aktiv |
logerades | preteritum passiv |
logera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att logera | infinitiv aktiv |
att logeras | infinitiv passiv |
har/hade logerat | supinum aktiv |
har/hade logerats | supinum passiv |
Presens particip | |
logerande | |
Perfekt particip | |
en logerad + substantiv | |
ett logerat + substantiv | |
den/det/de logerade + substantiv |
logera in
• ⟨ngt åld.⟩ inhysa: logera in el. (sällan) inlogera ngnInfinita former att logera in infinitiv aktiv Presens particip inlogerande Perfekt particip en inlogerad + substantiv ett inlogerat + substantiv den/det/de inlogerade + substantiv