publicerad: 2015
lyda
lyda
verb
lydde el. löd, lytt, lydd n. lytt, pres. lyder 1 rätta sig efter, vara lydig: lyda order2 höra till, sortera under3 ha viss lydelse, vara avfattad, låta; lyda på uppgå till, gälla – Alla sammansättn. med lyd- hör till lyda 1.
| Finita former | |
|---|---|
| lyder | presens aktiv |
| lyds (lydes) | presens passiv |
| lydde (löd) | preteritum aktiv |
| lyddes (löds) | preteritum passiv |
| lyd | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att lyda | infinitiv aktiv |
| att lydas | infinitiv passiv |
| har/hade lytt | supinum aktiv |
| har/hade lytts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| lydande | |
| Perfekt particip | |
| en lydd + substantiv | |
| ett lytt + substantiv | |
| den/det/de lydda + substantiv | |


