publicerad: 2015
märklighet
märk·lig·het
substantiv
~en ~er märklig
Singular | |
---|---|
en märklighet | obestämd form |
en märklighets | obestämd form genitiv |
märkligheten | bestämd form |
märklighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
märkligheter | obestämd form |
märkligheters | obestämd form genitiv |
märkligheterna | bestämd form |
märkligheternas | bestämd form genitiv |