publicerad: 2015
magnetometer
magn·eto·meter
[‑me´ter]
substantiv
~n magnetometrar • ett instrument för mätning av magnetism
Singular | |
---|---|
en magnetometer | obestämd form |
en magnetometers | obestämd form genitiv |
magnetometern | bestämd form |
magnetometerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
magnetometrar | obestämd form |
magnetometrars | obestämd form genitiv |
magnetometrarna | bestämd form |
magnetometrarnas | bestämd form genitiv |