publicerad: 2015
makulering
makul·er·ing
substantiv
~en ~ar makulera
Singular | |
---|---|
en makulering | obestämd form |
en makulerings | obestämd form genitiv |
makuleringen | bestämd form |
makuleringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
makuleringar | obestämd form |
makuleringars | obestämd form genitiv |
makuleringarna | bestämd form |
makuleringarnas | bestämd form genitiv |