publicerad: 2015
marschall
mar·schall
[‑∫al´]
substantiv
~en ~er • stång med skål med brännbart ämne, festfackla
| Singular | |
|---|---|
| en marschall | obestämd form |
| en marschalls | obestämd form genitiv |
| marschallen | bestämd form |
| marschallens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| marschaller | obestämd form |
| marschallers | obestämd form genitiv |
| marschallerna | bestämd form |
| marschallernas | bestämd form genitiv |


