SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
hinna
1hinna substantiv ~n hinnor tunn beläggning
Singular
en hinnaobestämd form
en hinnasobestämd form genitiv
hinnanbestämd form
hinnansbestämd form genitiv
Plural
hinnorobestämd form
hinnorsobestämd form genitiv
hinnornabestämd form
hinnornasbestämd form genitiv
2hinna verb hann, hunnit, hunnen hunnet hunna, pres. hinner ha tid med att
Finita former
hinnerpresens aktiv
hinns (hinnes)presens passiv
hannpreteritum aktiv
hannspreteritum passiv
hinnimperativ aktiv
Infinita former
att hinnainfinitiv aktiv
att hinnasinfinitiv passiv
har/hade hunnitsupinum aktiv
har/hade hunnitssupinum passiv
Presens particip
hinnande
Perfekt particip
en hunnen + substantiv
ett hunnet + substantiv
den/det/de hunna + substantiv
hinna med ha tid med: ​hur hinner hon med all­ting?
Infinita formeratt hinna medinfinitiv aktivPresens participmedhinnandePerfekt participen medhunnen + substantivett medhunnet + substantivden/det/de medhunna + substantiv
hinna upp hämta in för­språng för
Infinita formeratt hinna uppinfinitiv aktivPresens participupphinnandePerfekt participen upphunnen + substantivett upphunnet + substantivden/det/de upphunna + substantiv