publicerad: 2015
mobiliseringsorder
mob·il·is·er·ings|order
substantiv
~n; pl. ~ • till mobilisering 1 order 1
Singular | |
---|---|
en mobiliseringsorder | obestämd form |
en mobiliseringsorders | obestämd form genitiv |
mobiliseringsordern | bestämd form |
mobiliseringsorderns | bestämd form genitiv |
Plural | |
mobiliseringsorder | obestämd form |
mobiliseringsorders | obestämd form genitiv |
mobiliseringsorderna | bestämd form |
mobiliseringsordernas | bestämd form genitiv |