publicerad: 2015
morbror
mor|bror
[mor´‑ el. mor`‑]
hellre än mor|broder
[mor`‑]
substantiv
‑brodern el. ‑brorn; pl. ‑bröder • min morbror min mors bror el. svåger
Singular | |
---|---|
en morbror (en morbroder) | obestämd form |
en morbrors (en morbroders) | obestämd form genitiv |
morbrodern (morbrorn) | bestämd form |
morbroderns (morbrorns) | bestämd form genitiv |
Plural | |
morbröder | obestämd form |
morbröders | obestämd form genitiv |
morbröderna | bestämd form |
morbrödernas | bestämd form genitiv |